onedirectionloveffs.blogg.se

Dagar då Ashely var här ville jag bara åka hem. När jag oftast längtade hit så förstörde hon det... Det var inget hon gjorde med avsikt men hon var bara... Klängig och..taskig.

Sättet hon kollade på mig på, som om hon var äcklad..

-See you later girls! Sa mamma och lämnade rummet.

-See ya.. mumlade jag och hon stängde dörren efter sig.

-Hey.. Sa jag och gick snabbt mot min stol så att jag slapp Ashleys kritiserande blickar.

Jag satte mig och tog fram mappen jag fått av heather.

-So how's first? frågade Isabell och Louis gick fram till henne.

-We're in the same group! Utbrast Louis och jag vände mig om för att se vem som skulle vara med mig..

Ashley drog i Liams hand och drog honom mot Isabell, som om jag var... äcklig eller... dålig..

De andra killarna stod bara i mitten och kollade på oss.. som om de ville välja Isabell men att de inte vågade.

-I.. I have to work some things out with heather.. i'll send you Rosalie, she should be done by now anyway..

Sa jag och reste mig upp.

-Vad? du, vad är problemet..? sa Isabell och jag kände hur vi skapade den där skyddsbubblan ge om att kunna kommunicera utan att någon annan förstod.

-Inget.. jag kallar hit Rose.. Sa jag och gick ut.

Jag gick mot hissen men kön var rätt så lång så jag bestämde mig för att ta trappan istället.

Det var bara ner ändå, hur ont skulle det kunna göra?

Jag hade inget att göra.. Heather och jag hade inget att prata om, det ända jag skulle göra nu var att hämta Rose som antagligen var i köket nu nör hon hade rast.

Jag gick mot köket och som jag trott så satt hon på en anv stolarna med ett äpple och mobilen.

-Rosalie.. Could you record with the boys..? please.. sa jag och hon nickade.

-Of course they're nice to work with! Sa hon och jag nickade tacksamt.

-Thank you.. Sa jag och hon skakade på huvudet.

-No problem at all, i was bored anyway.. Sa hon och jag nickade med ett leende.

Hon åt det sista på äpplet och ställde isg upp.

-i'll go then, sa hon och jag log tacksamt mot henne.

Hon besvarade leendet och gick mot dörren, sen var hon borta.

Jag kände mig ensam igen.. som innan... som i början innan jag och Harry började komma överens.

Innan killarna började prata med mig... 

Varför brydde jag mig? om några månader är de ändå klara här och sen så ska vi nog aldrig se dem igen.. 

De kommer bara hit för att spela in.. varför gör jag inte bara mitt jobb, och vad ska jag göra nu?

Jag gick ut till receptionen och tittade mig omkring.

Alla gjorde sitt, alla var upptagna.. telefonsamtal, diskussioner, ärenden, papperarbeten.. det var bara jag som stod där helt vilsen.. 

Jag betsämde för att gå till någon tom studio och spela in lite själv.. det var länge sedan jag sjungit..

 

Jag kollade studio nummer 20 och den var tom i två timmar så jag passade på att ta den.

Med haltande steg gick jag in i den och stängde dörren efter mig.

Vilken låt..? 

Jag kollade igenom Spotify-listan på min mobil och bestämde mig sedan för att sjunga lite på The A Team.. Ed Sheerans musik är min favori och hans låtar var fulla med känslor.

 

 

(Lyssna gärna https://www.youtube.com/watch?v=ge3Onfa7cDs )

 

 

Jag var aldrig den som alla gillade, jag var alltid vald sist.. Jag var ensam.. alltid, ingen gillade mig.. ingen ville ha mig.. Ända sen barnsben har det varit så.. det var något jag börjat acceptera med tiden men varför var det just jag? Varför jag av alla..? 

Ifall jag hade bott i Sverige, skulle det varit annorlunda? skulle jag varit omtyckt? Kanske.. Kanske är det bara jag som inte kör på den ''engelska stilen'' men det ska inte finnas någon speciell stil! Jag vill vara den jag är, men varför vill ingen ha mig som jag är? Varför är det alltid dem med högre status som vinner och får det bästa?

 

-Thats not really  sorting things out with Heather... Bella i didn't know that you could sing..! 

Jag slutade genast sjunga och vände mig förskräckt om.. Jag visste vem det var men jag ville inte vända mig om.. Tänk om hon också stod bredvid..? 

 

-Sorry.. mumlade jag men vände mig om ändå.

-For what Bella? frågade han och började gå mot mig.

-I... for... I don't know Liam.. I'm just sorry.. what are you doing here anyway? frågade jag och han fick en rynka i pannan.

Han var väldigt nära mig nu och jag kunde se hur hans bröstkorg lyftes när han andades.. hans muskulösa kropp var lutad mot väggen och han chokladbruna ögon sökte efter information i mina.

-I was just worried about you, you seemed to be sad when you left and i just searched for you, sa han och jag nickade.

-It was very nice of you Liam, sa jag och han log med hela ansiktet mot mig.

-I think you should go back now.. i'll be there after your first break.. sa jag och han nickade kort.

-Are you okay? you can trust me Bella.. sa han och jag nickade.

-I'm fine Liam.. sa jag och han nickade igen.

-I'll see ya the..

-Liam babe there you are! utbrast en röst som jag misstänkte var Asheley's.

-Bye.. sa han  jag nickade kort innan jag stängde dörren och Liam gick.

Varför dök hon alltid upp när jag pratade med Liam? det var inte så att jag skulle äta upp honom eller ta honom ifrån henne.. Så avundsjuk kan man väl inte vara.. Hur hittade hon oss?

---

Tidigare ikväll! 

Hade tråkigt så satte mig ner och skrev detta! Hoppas att ni gillade det! 

Jag måste städe mitt rum nu så ha en trevlig torsdagskväll! 

xxxxxxx