onedirectionloveffs.blogg.se

Moments Of Love - Kapitel 10

Tidigare:

Jag var desperat, jag behövde henne nära mig nu.. NU! 

Jag krävde att få höra hennes röst en sista gång... Att ringa henne skulle väl inte vara så svårt? Jag skulle bara behöva trycka på några knappar innan jag kunde höra hennes röst.. 

Men jag behövde närkontakt, Hennes lukt.. Hennes ögon.. Hennes hår.. Allt med henne.. 

Jag gick mot min garerob och plockade fram en scarf som jag gömt undan innan hon kommit. Den luktade som Anna.. Precis som henne.

Jag förde den mot mitt ansikte och andades in hennes lukt innan jag sjönk ner mot golvet och lät mina tårar falla igen, och igen, och igen... 

---

Harrys Perspektiv:

Jag gick upp till den femte våningen där Niall bodde och knackade på dörren. Ingen öppnade men han var här eftersom hans bil var parkerad där nere. 

-Niall, let the sandwhich go and come open the doore for me! Sa jag och ryckte i handtaget. 

Dörren gick upp och jag gick förvånat in.

-Niall? Niall were are you? Frågade jag men fick inget svar. 

-I need you.. I need you.. Hörde jag någon mumla. 

Det kom från Nialls sovrum. 

Jag sprang snabbt dit och där fick jag svar på min fråga. 

Niall satt ihopkurad på golvet med ett tyg som han kramade om och han grät samtidigt som han mumlade 'I need you' och 'i love you'. 

Det var Anna, jag trodde att han börjat glömma henne nu.. Men tydligen inte.. 

-Oh my god... Mumlade jag i chock och böjde mig fram för att ge min bästavän en kram. 

-Harry.. Stammade han fram. 

-I thought that you were getting over her.. Sa jag men han skakade på huvudet. 

-I wasn't even trying.. Sa han och jag kände en våg av skuldkänslor.. 

-I'm sorry, i actually believed that you were forgetting about her while you were going thru this alone. 

Sa jag. 

-It's okay i just want her to feel good, what i feel doesn't matters.. If you truly love or like someone, make sure to prove it because obviously i failed..

Sa han och jag nickade.

-I will.. Sa jag och Niall log mot mig. 

-I just wish that she was here, I miss her.. Sa han och en uppenbar ide slog mig.

-Get her back then! Sa jag bestämt.

-How? she probably hates me..mumlade han.

-You wont know if you don't try.. Uppmanade jag.

-Yeah you're right...Sa han efter några sekunders tystnad.

Hur dum kan jag vara? Jag har spenderat varje dag i tre år med Niall och de andra killarna men jag kunde inte märka att något inte stämde ? Att han var ledsen och sårad... Han måste tycka att jag är en hemsk vän..

-I'm sorry Niall.. Sa jag.

-For what ? Frågade han, han lät förvånad.. Vadå visste han inte redan att jag var en hemsk vän ?

-For not noticing that you are sad.. I thought that you were fine..

Sa jag och tittade ner i golvet.

-What?! Thats not your job Harry.. and besides that showes that i am a great actor.. Sa han med ett litet leende och jag gick fram för att ge honom en till kram.

-You're strong buddy...

Sa jag.

-Thanks Haz. Sa han i mitt öra.

 

 

Isabells Perspektiv:

-No Louis! Skrattade jag och knuffade bort honom från mina ben. 

-But all the chairs are occupied! Do you really want me to stand up on my legs? Frågade han och gav mig en fake-sårad min. 

-No,but you're too heavy so i don't have any other choice, Sa jag och gav honom ett flin.

 

-But! You can sit on my legs because I'm sure that you aren't heavy so get up! Sa han och jag reste mig upp. 

Louis log mot mig och satte sig ner på stolen.

-Come here Isabell! Utbrast han glatt och jag suckade innan jag satte mig ner i hans knä. 

Han slingrade sina händer om min midja och återgick till att lyssna på Niall som spelade in gitarr-delen till nästa låt i deras album.

Det kändes konstigt att sitta så, med hans ansikte precis vid min nacke och hans händer om min midja.. 

Varma rysningar for igenom mig hela tiden och ett konstigt pirr i magen fick jag vartenda gång hans andetag träffande min hals. 

Det var ju bara Louis? Jag hade haft närkontakt med många andra killkompisar men jag hade aldrig känt såhär om jag inte hade känslor för personen. 

Nej...Nej! Jag hade absolut inga känslor för Louis, Det gick inte! Jag hade inte ens känt honom i en månad.. Det måste vara något annat.. Ja det var något annat.. Det var nog bara vår vänskapsrelation eller något.

-So how about that ? Frågade Louis.

-What? Frågade jag förvånat.

Hade han sagt något.

-About doing something someday.. ? Frågade han, 

-Yeah ? Is that even a question ? We enjoyed the last lunch with you guys! Sa jag och tittade konstigt på honom.

-No thats not what i meant.. Sa han och jag fick en rynka i pannan. Vad menade han då ? 

-What did you mean then? rågade jag nu mycket nyfiken.

-I meant just you and me, Sa han tyst och jag slog mig själv mentalt. 

Men det var ju klart.. Hur trög får man vara egentligen? 

-Eh.. Yeah Louis... That would be nice.. Stammade jag fram med lite chock i rösten.

-Okay, so can i have your number ? Sa han och jag nickade.

-Yes sure, Sa jag och han gav mig sin mobil, där jag skrev in 'Isabell' och sedan mitt nummer. 

 

Ashleys Perspektiv:

Hans läppar var hårt pressade mot mina och hans händer hade ett hårt, fast grepp lågt ner runt min midja.

Jag förde mina händer mot hans hår och greppade tag om det solblekta håret.

Hans ena hand lämnade greppet och fördes lägre och lägre ner.

Detta ledde bara mot ett håll och jag gillade det.

 

Plötlsigt knackade det på dörren och jag hörde Liams bekanta röst...

-Babe are you home? Frågade han och jag hörde hur en nyckel vreds i nyckelhålet.

Jag låg chokad med Jake under mig och jag kunde inte röra på mig. 

Liams fotsteg närmade sig.. Vad skulle hända nu ? 

---

Det där hade ingen väntat sig va? Jag älskar att avbryta vid spännande delar.. 

Så vad tror ni kommer hända ?

Komemntera vad ni tror! xx

 

 

 

 

 

jättebra! :) längtar till nästa! :) kram! xx har du kollat din mejl dom sista dagarna? har frågat en sak, en bra sak :D kram! xoxo

har inte fått något svar från dig ikväll xx :/

inte sen igår eftermiddag, det sista jag skrev till dig :/ xx

det är min mejladress. :) jag har inte fått något av dig sen igår eftermiddag elr ngt :/ kram! xx